Die First. Then Ski.

Mininallen: Mini. Inte bara för att han är yngst av de tre nallarna. Utan för att han verkligen är Mini. På riktigt. Är enåenhalv längdkurva kortare än snittungen. Å enåenhalv viktkurva lättare än samma snittunge. Att han ser på sig själv som större än alla snittungar är en annan femma. Spelar ingen roll vad jag säger. För det är inte så han ser på saken.

Mininallen becomes one of the guys: Var varken jag eller Slalompappan som bestämde att Mininallen på 5 år skulle börja träna slalom. Var Herr Vallaöl From Last Year. Minns såklart att jag hade en halv sms-konversation i höstas med denna man. Minns bara inte att den slutade med att Mininallen verkligen skulle börja träna slalom. Så när Herr Vallaöl From Last Year undrar varför Mininallen inte var med på träningen med de andra Slalomkidsen på Familjelägret i Björnrike hängde jag inte helt med. Stämde av med Mininallen om han ville. Å strax efter var Mininallen, då iklädd gips på handen, en i skidgänget. Å inte bara en lillebror till två skidsyskon.

Mininallen doesn’t wanna be one of the small guys: Första träningen i hemmabacken slutade väl inte lika bra som träningen i Björnrike. Slutade väl så där. Skulle åka Följa John. Å Fröken var John. Det gillade inte Mininallen. Gillade inte att åka på led. Vilket han sa högt. Gillade inte heller när något stackars barn tappade kontrollen å kom före honom när de åkte Följa John. Då fick det stackars barnet höra att han trängdes. Gillade inte heller snöleken med de andra slalomkidsen efter träningen. Känner inte dem. Å nej, har ingen lust att lära känna dem heller. Jag har redan kompisar hemma på dagis. Behöver inga fler. Punkt. End of discussion.

Mininallen: Att säga till Mininallen att rätta dig i ledet å Följ först John å lekt sen fint med de andra snälla barnen funkar inte helt. För att vara så liten har Mininallen rätt stark uppfattning om vem han är å vad han vill. Sommaren för drygt ett år sedan gick han en dag till dagis med vit kortklänning. Lila sjal. Å Tomteluva. I höstas var det backslick å shorts som gällde till frosten kom. När snön föll var det tuppkam å mascara som gällde. Vägrade mössa. Kunde ju förstöra frillan. Så i morse upptäckte Mininallen en ny stil. Häxhatt. Nån slags krigssköld. Å ljusgul handväska. Så nä. Vill han inte Följa John så var det inte mycket att snacka om.

Mininallen wanna be one of the big guys: Istället följer Mininallen med när Mellannallen har slalomträning på måndag- å onsdagkvällar. Är väl inte så att han direkt tränar med U-10. Åker mest fritt. Försvinner hyfsat ofta. Å dyker upp lagom till jag börjar bli orolig. Ibland får han dock för sig att han ska ta ett åk i träningsbanan. Slutar oftast med att han har för hög fart å kör ut nånstans. Ibland får han även för sig att stå uppe på start. Säkrar först att ingen har trillat i banan. Tittar sedan självsäkert på en betydligt större skidåkare på start. Å säger med myndig röst. KÖR!!

To compete. Or not compete: Förra helgen var det dags för KM. Mininallens första om han ville. Först ville han inte. Dan innan kom han på att han trots allt ville. Hittade inte Mininalles namn på någon lista i tävlingskalendern. Berodde väl på att han inte alls tränar med U-8. Smsade Herr Vallaöl From Last Year. Han som trots allt är skylig till att Mininallen halvt är med. Frågade om det gick att efteranmäla Mininallen på start. Jajamensan var svaret. Klart ungen ska tävla.

Mininallen had to die before we could leave: Var bara ett krux. Fick inte riktigt med mig Mininallen på morgonen. Han satt endast iförd orangea boxershorts nere i källaren å spelade på Ajpäden. Sa till Mininallen att sluta spela, klä på sig å äta frukost. Inte bara en gång. Utan tjatigt många gånger. Näst sista gången jag sa till använde jag förmodligen inte min vänaste röst. Var ju inte bara Mininallen som skulle köra KM. Var ju även Mellannallen som skulle tävla. Å Mellannallen gillar inte att komma försent. Inte alls. Å inte jag heller. Så sista gången jag sa till var det med en mindre pedagogisk röst. Svaret kom rappt tillbaka å var såväl kort som koncist.  JAG KOMMER. JAG SKA BARA DÖ FÖRST. Varav jag svarar: Då får du se till att DÖ SNABBT! Vilket Mininallen faktiskt gjorde.

First it went really well: För att vara död gick första åket väldans bra. Till skillnad från sina storasyskon åkte han sitt första åk i sin första tävling felfritt. Låg på plats 9 av 14. Å i princip yngst av alla. Mininallen var extremt stolt å nöjd.

Then not: I andra åket fastnade Mininallen i en snövall. Körde ur banan. Hoppade över nån käpp. Å blev därmed diskad. Men fick en glänsande medalj att hänga runt halsen. Den medaljen älskade Mininallen en kort stund. Sen såg han pokalbordet. En sån vill jag oxå ha sa Mininallen. En sån kommer du inte få. Det är bara de slalomkids som kommer på första, andra å tredje plats som får. Å det gjorde du inte denna gång. I samma sekund som jag sa det gick kärleken för medaljen över. Den är ful. Jätteful. Vill inte ha den. Så flög medaljen iväg likt Ara Abrahamians OS-medalj.

Then really not: När det var dags för prisutdelning stod Mininallen å såg på när pokalerna delades ut. Kändes som Mininallen hade kommit över pokalsorgen. Men icke då. Mellannallen hade nämligen lyckats knipa en pokal. Då surade Mininallen till rejält. Å jag sa väl nått moderligt som att du borde glädjas med din bror. Kan inte, blev svaret. Jag har en jättestor vårta under foten. Å du måste köpa vårtplåster. För det gör ont när jag har pjäxa på. Å då kan jag inte åka skidor. Å då kan jag inte vinna.

/Slalommamman –  som måste fixa pokalhylla till Mellannallen å vårtplåster till Mininallen