Gick fullkomligt i däck förra veckan. Influensan knockade mig fullkomligt. När det var som värst låg jag å grinade i trappan. Visste inte hur jag varken skulle ta mig upp för trappan eller ned. Låg därför bara kvar å kved efter mamma. Kvider allt efter mamma när jag är en riktig sjukling. Men mamma hör nog inte det. Bor ju knappast under mitt tak längre. Under mitt tak bor däremot Fröken Nalleby. Å henne lyckades jag dessvärre dra med mig i fallet. Hon kvider också efter mamma när hon är sjuk. Så jag har sussat hos henne hela veckan. I natt klockan tre kved hon som värst. Sen somnade hon om å jag började räkna får baklänges. Somnade förmodligen om samtidigt som Kronprinsessan Victoria måste kvidit som värst när det lilla sessan pluppade ut.
Nenas skidåkning den här veckan alltså. Men inte hela världen. Mellan Tildes å min influensa var det nämligen helg. Å då var det tävling för både Fröken å Unge Herr Nalleby. Lördag eftermiddag var det Tildes tur. Tredje slalomtävlingen i livet. Denna gång i Väsjöbacken. Gick alldeles strålande. Hade en extra fanclub bestående av Slalommorfar å ett gäng kompisar från Kyrkskolan. Fröken Nalleby kom i mål med det största leendet på läpparna. Sken som en sol. Helt underbart att se. Har insett att det är milslånga vägar innan hon kan börja tänka resultat. Accepterar det till fullo. Är med för att ha kul. Är med för att lära.
Söndag morgon var det Unge Herr Nallebys tur. Oxå tredje slalomtävlingen i livet. Men där tar likheterna mellan slalomsyskonen slut. Unge Herr Slalomåkare blev diskad i första åket å ramlade i andra. Ogillade starkt att han blev diskad i första åket. Mest av allt för att han inte visste hur han skulle åka i banan. Hårnålar vad är det? Vertikalen vad är det? Var ju målat ett rakt blått streck i banan. Å det raka blåa sträcket följde han kanonfint. Förstod dock redan när han kom i mål att det måste varit fel taktik. Blev arg för att han inte hade förstått. När jag bad honom lyssna på Herr Tränare deklarerade han med lugn röst att det var sista tävling jag var med på som Slalommamma. Bara så där.
Lyssnade dock på sin tränare. Var exakt samma bana som i första åket. Satte alla käpparna helt rätt i andra åket. Men vurpan istället. När han kom i mål gjorde vi high five. Galet bra åkt, sa jag. Nä, sa han. Jag ramlade ju. Jamen skit då i det då, sa ja. För resten av banan gick som en dans på rosor. Å nu har du lärt dig vad hårnålar å vertikaler är. Grymt. Fick sen pussar i mängder å tillåtelse att följa med på fler slalomtävlingar. Bara så där.
Lärdom. Jaa. Två barn. Två olika förutsättningar. Två olika behov. Två olika tävlingsinställningar. Två olika individer. Går knappast att ha någon universallösning då för hur man skall agera som Slalommamma. Får helt enkelt lära mig. Step by step.
/Slalommamman
slalommamman 